Fortfarande vågar jag nästan inte tro att det är sant att jag är skötare åt Sigge. Jag som bara har ridit i ett halvår och fortfarande är en ynklig nybörjare som inte duger någonting till på hästryggen. Skötare brukar bara de som har hängt i stallet i evigheter bli. Näst efter att ha en egen häst är hästskötare det finaste man kan vara i ett stall. Ibland inbillar jag mig att Maggan, som är ridlärare, har upptäckt att jag är en ovanligt lovande ryttare. Men egentligen tror jag att Maggan lät mig bli skötare bara för att hon och mamma kommer så bra överens. Inte för att det spelar någon större roll. Huvudsaken är att jag får ta hand om Sigge nästan själv.